1800-talet gick in med ett söndersargat och lamslaget Europa och efter förlusten av Finland uppstod i Sverige en förödande fredskris som satte djupa spår efter sig långt fram i tiden. Missväxtår och kriser inom näringslivet förvärrade läget. Arbetslöshet rådde och större delen av befolkningen i vårt land svalt och frös, och bark i brödet var ingen ovanlighet. Att välståndet i staden inte kunde vara så stort i början på 1800-talet säger sig självt, när man vet att Enköping 1799 härjades av en förödande brand, som brände av ett 70-tal tomter. Året före Sparbankens bildande härjade koleran, vilken i vårt land skördade 12 000 dödsoffer.

År 1835 bodde det 1 117 personer i staden. Efter den stora branden 1799 höll staden fortfarande på att byggas upp. Som alltid i ett nödläge var sparsamhet enda utvägen. Men av lättförklarliga skäl fanns inget överflöd på pengar – på många håll hade man väl inga alls. Av vad skulle man förresten spara?

15 år före Sparbanken i Enköpings stiftande hade sparbanksrörelsen kommit till Sverige efter skottsk förebild. Enköpingsbanken var den 39:e i ordningen i landet. I Åsunda härads dåvarande tingshus, nedanför Vårfrukyrkan i Enköping, beslutade ”Ämbetsmannagillet i andra Fögderiet” den 1 december 1835, på Oscarsdagen, att stifta ”Sparbanken uti Enköping, Åsunda och Trögds fögderi”. Tre herrar möttes för att stifta sparbanken: Accessor A.G. Morén, apotekare I. Tivander samt prosten och skalden A.A. Afzelius.

Allmänheten bjuds in
Sparbanken öppnades för allmänheten den 19 mars 1836. På premiärdagen utfärdades 82 motböcker och dagskassan blev 293:16 riksdaler. Första registrerade insättaren var Jacob U Sivers som satte in 1 riksdaler.

Banken hölls därpå öppen varje lördag. Första året var banken öppen under 33 dagar. Totalt hade då 207 motböcker utfärdats och de insatta medlen uppgick till 2 119 riksdaler (rdl) och 47 shilling banco. Insättarnas ränta utgjorde 39 rdl 28 shilling. De utlånade medlen utgjorde 2 119 rdl 47 shilling och bankens vinst uppgick till 14 rdl 19 sh.
Läs mer om vår historia (pdf)

Pengar och sparbanker förr och nu

  • 1820 tjänade en stalldräng 7 riksdaler i månaden, motsvarande 550 kronor i dagens penningvärde. Växjös biskop Esaias Tegnér tjänade 50 riksdaler i månaden, motsvarande 3 974 kronor.
  • 1820 kostade en teaterbiljett längst bak i salongen på Dramaten 1 riksdaler, eller 79 kronor i dagens penningvärde. Det motsvarade 14 procent av en stalldrängs månadslön.
  • 1820 kostade en ko 45 riksdaler. För att en stalldräng skulle få råd till en ko krävdes alltså närmare sju månadslöner, medan dagens genomsnittspris på 12 000 kronor motsvarar drygt en halv månadslön för ett restaurangbiträde.
  • I början av 1800-talet var sparbankerna de enda bankerna för privatpersoner. Stockholms Enskilda Bank startade först 1856. I de första stadgarna riktade sparbankerna sig till ”de mindre bemedlade” i samhället. Syftet var att ge människor möjligheten att spara och lära dem att göra det. Budskapet var att alla kunde spara för sina framtida behov. Dåtidens hjälp till självhjälp.
  • Initiativtagare till den första sparbanken i Sverige var en inflyttad tysk köpman, Eduard Ludendorff. Den första bankdagen, den 28 oktober 1820, gjordes hela 219 insättningar på sammanlagt 646 riksdaler, motsvarande 50 000 kronor i dagens penningvärde. Som mest har det funnits 498 sparbanker, år 1928. Många av dessa sparbanker var emellertid mycket små, och under 1960-talet bildades större och mer livskraftiga banker genom fusioner. Tillsammans är sparbankerna den femte största bankaktören på den svenska marknaden.
  • Den gröna sparbankseken användes för första gången i en skrift om ekonomi och sparande som gavs ut 1928. Eken registrerades som sparbankernas varumärke 1932.